Amore...

Nattens mörker la sig som ett tjock täcke om vår värld. Omslöt och täppte tiill, lät sin kyla tränga rätt igenom min kropp och väckte mig med sitt starka månsken. Jag vände mig om i sängen och fann dig vid min sida. Din skönhet brände inombords och jag kunde inte slita blicken från dig. Jag låg tyst ett tag, lyssnade till dina andetag. Försiktigt lirkade jag bort en liten lock från ditt ansikte och lät mina fingrar snudda vid din kind. Känslorna som fyllde min kropp var så beblandade. Jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen i mig själv, om jag skulle gråta eller skratta.
Jag borde inte vara här, men jag kan bara inte låta bli. Kärleken jag känner för dig är jag tvungen att kväva, men jag vet inte hur länge till jag kommer stå ut. Snart går jag i tusen bitar, jag vill bara vara nära, ett litet tag till...
Det finns inget " Du & Jag ", det finns inget " Jag & Du ", men om jag höjer blicken lite och ser bortom alla dessa konstanterande, då finns det inga gränser längre. Jag vet att du är skapt för min skull. Aldrig kommer jag finna någon som kan ta din plats i mitt hjärta.

Från ingenstans slog du plötsligt upp dina ögon och mötte min blick. Ett leende skymtades på dina läppar och du drog mig intill dig. Jag gled in i din famn och la huvudet på ditt bröst. Ytterligare några minuter flöt förbi medans jag lyssnade till dina hjärtslag. Jag lös inombords, jag kände mig så trygg, i din famn ville jag föralltid förbli.
Jag borrade in mitt huvud i din nacke och snudda försiktigt din örsnibb med mina läppar. Du rös och drog mig ännu närmre intill. Jag kände hur lusten rann över min kropp och jag längtade efter att känna dig omsluta mig, göra oss till ett. Jag rös av tanken och pressade mig närmre din kropp. I gensvar strök du över min kind, såg mig djupt i ögonen och kysste mig försiktigt. Jag var paralyerad. Trodde inte de va sant. Det var så länge sen jag kände dina läppar mot mina, att jag nästan gett upp hoppet om att någonsin känna dem igen. Jag han knappt blinka innan du kysste mig igen, och igen... Som jag längtat!  Vi svarade så snabbt på varandra, och inom noll tid var du ett med mig. Rörde mig så varsamt, kysste mig så ömt och älskade som aldrig förr. Den vackraste tiden i mitt liv är med dig, Ingen får mig o känna mig så vaceker som du.
Hela natten höll du mig hårt, medans jag låg vaken och försökte fånga varje sekund.
Jag älskar dig. Jag älskar dig älskar dig älskar dig!
Jag har bestämmt mig nu, om den smärta du lämnar med dig kan leda mig till ett fåtal av stunder som dessa. Då tänker jag plåga mig själv till döds för dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0