The promis is forever young,

Everything means nothing if I aint got you.

Det är som om jag inte kommer på någonting att säga. För ibland finns det
liksom ingenting att säga. Inget skratt eller gråt, inget vansinne. Inga ord
som förändrar världen. Så ska vi bryta tystnaden efter alla år? Ska vi blotta
oss nu? I have a lot, jag också. Vi talar fortfarande samma språk, vänder samma
blad o läser varandra. O jag har alla våra drömmar kvar i ett kollegieblock, det
är en miljon sanningar att kasta i papperskorgen. Gamla samtal o minnen som har
etsat sig fast under huden. Lämnat så många spår, färger o fläckar o liksom vägrar
att försvinna. Men jag fortsätter att skölja. O hur ska jag klara mig nu hade du tänkt,
utan att komma tillbaks? Hur ska jag överhuvudtaget komma tillbaks? O vart då tillbaks?
Vad menar du med att hålla i mig, när du v e t?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0