licious

Minnen av krossade drömmar och tårtrasade ögon dyker upp.

Helst av allt vill jag skära igenom dessa minnen med en blå svetslåga. 

Jag vill kunna bränna dem till aska och sprida dem för vinden,

så att mina mörka delar inombords aldrig mer kan fogas ihop.

Jag träffade han som mer än någon annan förtjänar mitt hjärta, han som ger men inte rycker.

Ändå vilar tvivel inombords när hans ord som lovar träder fram.

Ska dessa välbekanta ord ge mig trygghet? Ska dem trösta mig?

På något sätt ser jag mig själv som förevigt förtärad, förstörd...

Att han ska kunna få mig att andas ovanför ytan känns just nu lika troligt som att se en flod rinna baklänges.

Det som värmer mig just nu (förutom denna fantastiska man) är min hemliga önskan,min längtan...

Det känns precis som en sång som jag inte kan sluta gnola på.

eller som att älska någon man aldrig kommer att få.

Vart jag än tar vägen så tycks min kompass alltid peka ditåt.

Snart kommer Devito hem. Den 19 december, alldeles lagom till julafton.

Då ska jag spendera tusentals timmar med mitt ansikte inborrat i hans lena päls och känna hur den välbekanta doften av honom fyller mina lungor med energi.  Aldrig någonsin igen ska jag låta honom åka, min vackra häst.

Han som räddat mitt livfler gånger än vad man kan räkna till...

I Have this feeling inside, it's just love...